måndag 3 november 2014

Gästblogg från Vänersborgs kommun

Hälsning från "lilla bussen"


Under hela resan har två representanter från Vänersborgs kommun varit med. Anders Fridén som till vardags arbetar som internationell samordnare och Karolin Olsson som är näringslivsutvecklare. Här nedan kan du läsa deras gästblogg:

Vilken resa och vilket gäng! När det nu blivit dags att sammanfatta tio intensiva dagar finns det mycket att lyfta fram. Men först, vad är orsaken att vi varit med?
Vänersborgs kommun driver sedan många år ett aktivt internationellt arbete. Grunden för arbetet är den internationella policyn, som har antagits av kommunfullmäktige. Den slår bland annat fast att de internationella aktiviteterna är till för att ge ett konkret värde till kommunen, invånarna och det lokala näringslivet. Vi bevakar vad som händer i omvärlden och inom EUs politikområden, för att ligga steget före inom de områden som är av intresse för vår kommun.

Brobygge - här i Madison County

Arbetet bedrivs genom flera olika typer av aktiviteter, till exempel deltagande i projekt och nätverk inom olika områden, konferenser och utbyten. Det internationella samarbetet sker främst inom Europa, men även i övriga delar av världen t.ex. USA, Asien och södra Afrika. Alla aktiviteter som genomförs ska ha en direkt koppling till kommunens inriktningsmål och förväntade resultat.

För oss som kommun är det alltså intressant att tillsammans med lokala lantbrukare på plats få uppleva hur ett annat land arbetar med landsbygdsutveckling och lantbruk. Att lyssna av vad som sägs och vara ett bollplank om tankar om att överföra något till det egna företaget skulle komma på tal.

Vad har varit viktigt?
Mötet med Linnea
Vårt möte med Linnea, näringslivsutvecklare för Lidköpings kommun på plats i staden Rockford, var förstås spännande. Kan detta vara något också för Vänersborg? Linnea fungerar som en länk mellan företag i Skaraborg som funderar på att importera eller exportera till USA eller som söker samarbetspartner. Hennes kunskap om amerikanska förhållanden underlättar uppstarten och satsning börjar nu ge resultat. När övriga gruppen innan hemresa gjorde Chicago valde vi att återigen besöka Linnea. Vi hade då nöjet att möta Mark som jobbar för näringslivsbolaget i Rockford och vi fick vara med när turistbyrån genom presskonferens marknadsförde kommande tomteparad.
Alla samtal
Alla möten och samtal med deltagarna på resan. Att vara lantbrukare betyder flertalet kontakter med kommunen, framförallt vad gäller tillstånd. Här har vi fått flera synpunkter, både ris och ros, som vi nu tar med oss i vårt fortsatta arbete med att bli en mer företagsvänlig kommun. Vi hoppas förstås att när ni nu fått ett ansikte på oss, att ni hör av er när ni har något på gång, ni kanske funderar över hur idé kan bli verklighet!

Samarbetet med Hushållningssällskapet
Vi lägger också stort värde i att få göra detta tillsammans med Hushållningssällskapet. Under resan har flera idéer stötts och blöts kring hur landsbygden kan utvecklas. Förhoppningsvis kan åtminstone några så småningom bli verklighet!
Hoppas vi ses och hörs snart!
Anders Fridén, anders.friden@vanersborg.se, telefon arbete 0521-72 29 93
Karolin Olsson, karolin.olsson@vanersborg.se, telefon arbete 0521-72 13 63

Anders Fridén Vänersborg kommun, Linnea Bengtsson, Lidköpings kommun och Britt Andersson, Grästorp framför Capitolium i Madison


torsdag 30 oktober 2014

Blandade intryck

Blandat från resan

Förutom de studiebesök vi gör blir det en massa intryck från det här stora landet som inte hamnar i dagboken. Här kommer lite bilder.
 Vi har blivit hjärtligt välkomnade överallt, speciellt i områden med svenska rötter. Här i hissen på hotellet i Omaha.

Bland vardagliga saker som skiljer; badkarskranen. Ibland ska man dra ut kranen hårt ibland bara vrida, men oftast får man en kall dusch innan varmvattnet kommer till duschen.

Sängarna är breda och frukosten frikostig.


Vi har haft dagar med högsommarvärme, men hösten är här. I Chicago känns det att vintern är på väg.

På fredag är det Halloween. Trädgårdar är dekorerade med pumpor, hängda dockor, spindelnät och gravstenar. Hua.

Vintern är på väg och det kan tydligen bli en del snö här.


Kemlagret var stort på en av de besökta gårdarna. Men gården var stor den också. Det mesta är ju stort här.

Vanlig syn längs vägen.
  
Rekordskörd. Både majs och soja har gett ca 20 % mer än genomsnittligt. 

Stora maskiner intresserar damerna.

En del använder mindre maskiner. Amishfolket tar det lugnare på vägen.



onsdag 29 oktober 2014

Tisdag den 28 oktober

Bloomington - Chicago

För de morgontidiga blev det besök hos maskinförsäljare den här morgonen. I kall blåst vandrade ungefär halva gänget runt och tittade på uppställda maskiner samt kvävetankar för uthyrning. När alla var samlade igen for vi till staden Pontiac och blev välkomnade av borgmästaren och guidade runt staden innan vi fick titta närmare på museer och staden. Pontiac ligger på Route 66 och museet om denna mytomspunna väg var välfyllt. Konstnären Bob Waldmeier som bodde och levde längs Route 66 har gjort en hel massa väggmålningar i staden och hans egenbyggda husbil finns att se utanför museet.
Välskyltad Route 66

Gatumålning

Bobs buss och hem

Efter lunch åkte vi till Prairie cooperative utanför Pontiac. Prairie coop är en kooperativ spannmålshandel och anläggningen vi var på visade sig vara en av världens 25 största siloanläggningar. Man hade nu klarat av ca 75% av skörden. Eftersom priserna har sjunkit drastiskt efter en hel fantastisk odlingssäsong vill man helst skörda med så låga vattenhalter som möjligt. Enbart majs och soja hanterar i anläggningen. Lantbrukarna kan leverera och få betalt vid skörd eller kontraktera priser för kommande skörd. Kooperativet säkrar alla priser mot börsen, men handlar enbart med fysisk vara. På senare år har man börjat med andelsägande i kooperativet, som återbetalas endast om man slutar som lantbrukare. Man har inte mottagningsplikt och lantbrukarna har inte heller leveransskyldighet förutom om man har kontrakt förstås. Kooperativet anser sig vara lokalt och har tio olika anläggningar. Vi tittade även på invägning, provtagning, lossning och utvägning. Från invägning tar det ca 7 minuter till lastbilen kan lämna anläggningen. Nästan alla bilar och vagnar lossas genom botten och det ger en snabb lossning med mindre damning och spill. Under en bra dag har man 150 -200 ekipage som lossas. Som många andra spannmålsanläggningar ligger även denna intill järnvägen. För 20 år sedan exporterades nästan allt, nu man skickar iväg majsen och sojabönan söder och västerut där djuren finns.

Prairie coop spannmålsanläggning

Två torkar och många silos


Vi for sedan vidare mot Chicago där vi ska tillbringa två dagar innan vi reser hem. Det ska nog gå att fylla de dagarna!

På Route 66


Chicago


tisdag 28 oktober 2014

Måndag 27 oktober

Häftiga maskiner på vägen och i luften

När vi åkte över Mississippi i St Louis kom vi tillbaka till staten Illinois och följde delvis Route 66. Kaffe tog vi på stående fot, för här vill man inte sitta, det fanns så mycket roliga bilar att se på hos Country Classic Cars i Staunton. Ännu har vi inte hört om någon gjorde affär...
 Kalle Anka har slutat köra bil
 Bil som stångar sig fram
Blev det affär?

Lagom till lunchtid anlände vi med bussen till en ”cropduster” och sprutflygningsföretag - Curless Flying Service.- Farm Air Inc i Astoria, Illinios. Vi blev bjudna på den bästa lunchen hittills, imponerande mängder med grillat av alla det slag och ortens grönsaker samt bakad potatis och efterrätt! 
Gott om god mat hos Curless

Sedan var det både lantbrukspress och olika företag på den aktiva orten som informerade om sina verksamheter. Bl.a berättades om platsens historia att man funnit i det man först trodde var naturliga kullar, den största nästan 1 ha stor, en begravningsplats för indianer. Vi fick höra om poeter och andra viktiga personer som betytt och betyder mycket för trakten. En journalist vi fick möta var själv också farmare och berättade om sin produktionen samt om att de driver tidningen ”Praire Farmer” som startades redan 1874 av släkten, samt 17 andra tidskrifter . Det driver också världens största lantbruksmässa med 200 000 besökare. Hon själv brann för att informera folk från storstäder om matproduktion. Bl.a så jobbade man med mödrar från Chicago

En hortorådgivare från universitetet berättade också om vad och hur man jobbar med inom rådgivning. Bl.a. så jobbar två inom 4H med projekt runt näringslära som var riktat mot fattigare familjer. Vi fick också berättat för oss vad som odlas mest här, majs, soja och gröna bönor och om djurproduktionen i Illinois och hur stora skördar som tas. Bevattning krävs då årsnederbörden bara är ca 100 mm men i år har rekordskördar tagits efter en sval och lång säsong på både majs och sojabönor. Tyvärr har då priserna fallit som en följd av detta. Intressant var att höra att matjordsdjupet är dryga 30 cm och att man har 1500 olika jordtyper!

Representant från Early Seasoning Soursing, Del Monte, berättade om kontrakterade odlingar av gröna ärter, bönor samt sötmajs (till konserver) samt lokalrepresentanten för Weaver popcornfabrik berättade att de har 30 % av världens popcorntillverkning (ca 160 000 ha) med kontrakterade odlare med en speciell popcornmajs, belägna i 9 olika stater samt i Argentina.
Längst fram motorn, i mitten tanken för gödning, frö eller sprutvätska


Till sist så berättade Curless Flying Service själva om sitt arbete med flyguppdag  med sex olika flygmaskiner eller Airtractors som de också kallas. GPS är viktigt verktyg idag för navigering och att kunna skriva ut kartor till kunder hur man behandlat och som dokumentation. Här jobbar man med IPM, legosår täck- och fånggrödor och betesmarker,(tillhandahåller också fröer) bekämpar bränder samt sprutar växtskydd m.m. Höjdpunkten kom till sist när vi fick gå ut och se uppvisningen av flygkonst i den högre skolan, då en pilot demonstrerade hur man sprider fånggrödefrö från flygmaskin. Imponerande skicklig pilot!
Planet fylls med fånggrödefrö

Start



måndag 27 oktober 2014

Söndag 26 oktober

Saint Louis

Hela dagen har ägnats åt staden Saint Louis i delstaten Missouri. Staden ligger längst med floden Mississippi strax söder om den punkt där bifloden Missouri flyter samman med huvudfloden.
På förmiddagen besökte vi Gateway Arch, USAs högsta monument, designat av den finsk-amerikanske arkitekten Eero Saarinen. Gateway Arch symboliserar St. Louis roll som port västerut. 192 meter högt, 192 meter brett och 17 246 ton tungt. Grunden göts 1962 och stod klart 1965. Inuti monumentet finns ett specialdesignat bergbaneliknande hissystem med vilket man kan ta sig upp till toppen där det finns en utsiktsplats. Genom 32 små fönster kan man se över Mississippifloden, Södra Illinois och Saint Louis. En och annan våghalsig vågade sig upp i toppen. Här fanns också ett museum som på ett mycket levande sätt med bland annat bruksföremål från förr, beskrev landets fängslande historia.

The Arch - porten tillWestern

   Uppe i bågen

Utsikt från The Arch


Sadel


Solen har skinit på oss hela dagen. Det är 25 grader vilket är ovanligt varmt för årstiden, i november väntas snö. Perfekt väder för en båttur på Mississippi! Under turen passerade vi under Eads Bridge, den första större stålbron i världen. Under färden mötte vi stora pråmar. Så här års är de norrgående pråmarna lastade med vägsalt och de södergående med spannmål.

Ett soligt deck

Imorgon bär det av mot Bloomington i Illinois. På vägen gör vi två stopp, mer om det imorgon!

Lördag 25 oktober

Två stora och en liten

Idag har vi rest från storstaden Kansas City till storstaden St Louis. Resan gick helt genom staten Missouri, känd som "show me" staten. Tydligen behöver man se något för att tro på det i den här delstaten. Vi har nu lämnat de stora vidderna på prärien,men fälten är fortfarande stora även om landskapet varierar mera nu och böljar mera.

 Hannibal

 Halloween är nära


 Översvämningsvall

Vi stannade i Mark Twains stad Hannibal och åt lunch och tittade på Mississippi. Stora vallar mot översvämningar skyddar staden. Det verkar nästan behövas hemma också, vi får rapporter om mycket regn hemma. Trots det njuter vi av god värme och en strålande sol.


Bro mot St Louis



På sen eftermiddag kom vi fram till St Louis, checkade in på hotellet och fick sedan en rundtur på bryggeriet Anhauser Busch innan var och en hittade ett middagsställe som passade dem.












               Imponerande hall i bryggeriet
Stall för Clydesdale-hästarna

lördag 25 oktober 2014

Fredag 24 oktober

Genom Kansas

Idag har vi besökt ett familjeföretag, Polanski seed, som förser stora delar av Kansas med höstveteutsäde. Delägaren Adam Polanski var vår guide.Ungefär en två tredjedelar odlas på egna marker och resten odlas hos kontrakterade odlare. Den gamla anläggningen från 60-talet för rensning, betning och paketering har blivit för liten och man bygger nu en ny och toppmodern anläggning. Den gamla anläggningen sorterar kärnorna efter storlek redan i en första vända, sedan rensas partiet och behandlas med insektsmedel mot lagerskadeinsekter innan det läggs i lager. Torkning behövs inte, det är tillräckligt torrt direkt från fältet. Innan förpackning i 22,7 kg påsar, 800 kg säck eller container betas 75 % av utsädet med svamp- och insektsmedel. Insektsmedel ska även ta löss som sprider viussjukdomar. 

Man rensar ca 2700 ton i denna anläggning och har en period på ca 6 veckor mellan skörd och sådd. Man legorensar också för lantbrukare i trakten. Det är tillåtet att spara utsäde för egen förbrukning och i området trodde vår värd att ca 50 % tog eget utsäde idag mot ca 90 % för 10 år sedan. Kvaliteten på certifierat utsäde och det minskade egna jobbet har ökat andelen certifierat utsäde.Polanskis saluför ca 8 -10 sorters höstvete. I den nya anläggningen kommer man att kunna rensa 30 ton i timmen och man kommer att ha optisk läsning av alla enskilda korn för sorteringen.

Efter titt på bygget av den nya anläggningen tittade vi på Polanskis egna testrutor med majs och sorghum. Nu fick vi äntligen se närmare på det mystiska sorghumet.

Sorghum, eller durra, var den dominerande grödan förut i Kansas, men medan majssorterna blivit allt bättre så har sorgumet fått ge plats för majsen. Adam tyckte ändå att sorghum var bra. Det tål torkan bättre än majsen och har en högre lägstanivå på skörden. Just nu börjar den bli tröskmogen och vi såg flera tröskade fält senare på dagen. Sorghum är ett gräs och sås på våren. Det finns inga Round-up-readysorter av sorghum och därför anses den lite svårare att odla. Eftersom det inte finns några GMO-sorter av sorghum är det en bättre marknad, sade Adam. Annars var han försiktig med att ta ställning för eller emot GMO. Han konstaterade att när de stora firmorna tävlar mot varandra så utvecklas grödan (majsen än så länge) till det bättre mycket fortare.

Efter besöket vände vi österut och åkte längs sträckan för Ponnyexpressen. 

Vi stannade och åt hamburgerlunch i en typisk stad och fortsatte sedan till Kansas City, som ligger i Missouri. Vägen var lång och rak, men landskapet böljande.

Det böljande landskapet innebär erosionsproblem om man odlar. Här var mycket av markerna beten, men på fälten var det vanligt med upplagda åsar längs höjdkurvorna som stoppar upp kraftigt regn.

I Kansas City letade vi reda på American Royal, som är en utställningshall på det gamla slakthusområdet och tittade på utställningsdjuren och krämarna runt dem. Det var svårt att höra något i den stora djurhallen för alla hade stora fläktar riktade för att svalka sina djur. 

Det är ovanligt varmt för årstiden här. Inte på 40 år har det varit så varmt i oktober, men vi njuter av ganska fuktiga 22-23 grader och sol som ger lite färg.

På väg mot hotellet besökte vi en stor matvarubutik och alla köpte av det de behövde eller var sugna på, efter att ha inspekterat utbudet. Middag på restaurang Hereford, som ironiskt nog serverade anguskött - men det var gott ändå. Hur det gick för Kansas Citys stolthet Royals i en av finalerna i världsmästerskapen vet vi inte, men det blir flera matcher innan det är avgjort.